Här tror jag att jag skrivit några inlägg, men så icke... eller jo, det har jag ju men dom syns inte? Weird, funderar på om jag ska byta till blogger istället, hur funkar det, Sandra dear? Inte för att jag tror att jättemycket folk bryr sig om jag skriver eller inte, men jag tycker det är roligt att läsa och komma ihåg whatever nonsens stuff, hyfsat nostalgisk är jag.

Jocke och E har lan i köket, jag ska lägga barnet och får i gengäld sovmorgon manjana, ganska sweet det å.

Alldeles ensam kvällen före julafton, vad är det fär jäfla sätt? Är krasslig i vanlig ordning, halsen gör tokont. Men hur som haver så satt jag och Elajja i soffan och slöglodde på film, drack god glögg och käka choklad (sååå idylliskt så) när Pontus ringer och hurtigt undrar om jag inte ska med ut på krogen dan före dan. Yes! I would love to men kul att traska iväg i iskylan och dricka när man har ont i halsen då. Så nejp, sa att jag inte orkade och mös ner mig bredvid mannen igen. DÅ ringer hans mobil, och en minut senare står han och ser på mig med rådjursögonen och frågar om han inte snälla kan få åka hem till Jimmy och dricka whiskey...
Ååh inte fan kan jag säga nej till det, jag är för snäll. Plus att E är skyldig Jimmy det, för när jag fyllde år stod han utanför och försökte bli insläppt men Elias var så satans full att han bara la på när J ringde... så ja...

Hämdaktion vore ju att gå ut själv.

Men jag orkar banne mig inte.

Så jag sitter här och äter upp chokladen, all by myself :)

21 års kris nåt såinåt helvete... eller mest att man sitter o tänker på vad man hade för sig när man var 14 - 18 o tänker shit, va ung o naiv man var. Jeje, skittrevlig fest var det, släkt o folk man tyckte om o så vidare...

Nu har vi varit hundvakt i fyra timmar, en lång och en kort promenad har hunnits med och det lilla kräket har skitit i hallen två gånger. Stark och stor är han också, har en känsla av att den lilla lilla tanten med den lilla lilla hunden inte trodde mig när jag sa att det det stora drägglande monstret i andra ändan av kopplet bara var en ouppfostrad valpslyngel... Worst excuse ever liksom. För att inte tala om den jävla cirkusen imorse när kiddo glömde bort allt vi lärt henne om i förhållande till hundar är hon är stor och stark och bestämmer... Istället sprang hon skrikandes i vild panik genom lägenheten viftandes med sitt gosedjur, och med vargen efter såklart. Det är så kul att leka!

Men jag ska inte gnälla för mycket, nu är han väldans söt och go, när han ligger o sussar...

Satt och slöglodde på Nyhetsmorgon imorse, och då var det ett inslag om typ nya tidens präster och så var det en ung, tokhet rockabillypräst med maffiga polisonger och hål i örat som var feminist och tyckte gayäktenskap borde vara en självklarhet typ. Och på slutet sa dom ungefär "och Håkan har lyckats med det som få har lyckats med på senare tid, nämligen att öka antalet konfirmander i jadajada socken!" och så ett klipp från en konfirmandträff. Baara fjortonåriga tjejer som satt med tindrande ögon och fnittrade gällt varje gång hetprästen sa något. Hahaha

Jaa, Josefine heter jag, det är jag som brukar blogga här! Fast nu på sistone har det visst inte blivit så mycket... jaa, det är inte så mycket som händer. Att E går hemma har gjort både mig och han till hänsynslösa slackermonster, vi är helt värdelösa på att få saker och ting gjort. Men senaste veckan har gått bättre, nu ska vi försöka klättra upp ur apatihålet.
Får se om jag kan skärpa mig och skriva ihop lite om min ointressanta vardag för de som är intresserade ;)
Fast sådana löften får man ju inte ge, då kanske pressen får mig att säcka ihop, gu bevars 

Känner mig gnällig och vill ha medlidande, för jääklar vad skönt jag har sovit i natt. Allt var perfekt, lagom svalt, mjuka kuddar och så kunde jag sno det fluffiga täcket för E har suttit uppe precis hela natten (men bara tagit tre levlar, dåligt)
Och så måste jag gå upp!
Ska masa  mig iväg till komvux strax, måste ju vara något test att dom vill träffa mig i denna arla morgonstund. Och jag vet att det inte är så arla, men hey you know...

Nu ska jag blogga på den här monsterdatorn istället, men man vänjer sig väl :/ Kameran är hemma i alla fall, men jag tog ju självklart inte med den på spelningen för man hamnar ju aldrig så långt fram att bilderna blir bra... tänkte jag. Faktum är att vi stod så nära det gick att komma. I min berusning knäppte jag med bilder med min pensionärsmobil istället, resultatet blev ju lika bra som om jag hade stått på andra sidan lokalen med vanlig kamera, så jadaja whatever...

Levellers var härliga live, men guud vad gamla dom hade blivit... Och lönniga... och Jeremy hade börjat bli skallig mellan dreadsen... Too bad, dom var heta och härliga på sin tid, men måste erkännas, i fyllan och villan hade Mark fortfarande sex appeal... Mmm... tror det här inlägget spårar ur så vi fortsätter...

Har i alla fall blåmärken överallt på baksidan av låren därför att alla jävla idioter studsade upp och ner och knäade mig bakifrån. Till slut fick jag nog och körde en armbåge rakt i bröstkorgen på killen bakom mig. Skulle vart bröstkorgen i alla fall, men den hamnade mer i magtrakten eftersom han var två meter lång och såg ut  som Franke i Höjdarna, såhär alltså -> 

Apparently så överlevde jag, vi skulle gå ut men det var köö och någon var lite för packad så vi åkte till Teräs mormors lägenhet på sööder och slaggade. På tunna tunna madrasser. Såhär fin var innergården och dåhär fin var T dagen efter, observera att bilden är slightly censurerad.



Mmm det var väl allt tror ja... eller njae, men jag vill titta på GA now! Höres

Klockan är 15.30 och min kamera är fortfarande inte hemma. Oron gnager i mig. Är det någon som har sett den?! Ska slå en signal till T och höra, för den är ju med allra största säkerhet i hennes trygga närvaro. Hoppas hoppas i alla fall. Jag blir löjligt emotionellt fäst vid mina prylar. Ytterligare ett exempel på det är ju att jag sitter och skriver med tårarna på lut, för min allra käraste lilla bärbara dator ska säljas! Det känns hemskt, faktiskt. Min lilla superpryl som lätt som inget shanghajjar andra datorers nätverk och har varit min trogna vän i ett år nu. Faktum är ju att vi har tre datorer, och det behöver man ju inte direkt, och nu är det ju till och med någon som vill köpa min skruttis. Och den andra datorn är mycket bättre än den här. Men ja... Vi har haft det fint ihop, skruttis o jag.

Yes, off we go... Stress stress stress

Min tur att natta barnet, efter saga och sång och godnattpuss låter diskussionen så här:

barnet: neej gå inte... tänk om det kommer en tiger?!
jag: nää men det kommer inga tigrar...
barnet: aa men...
jag: för pappa och jag har satt upp en tigerfälla i trapphuset!
barnet: *stirrar tyst på mig och sammanbitet på mig*
jag: och kommer det en tiger, då fångar vi den i en bur och matar den med bananer och sen kan den vara baara vår gosetiger och heta Hobbe!
barnet: Aiii!!!

Sen låg hon i en halvtimme med ett krampaktigt tag om mitt huvud och darrade, hyperventilerade och muttrade "tiger tiger" och så fort jag försökte flytta mig skrek hon i panik.  I'm the stepmother of the year

Tonight ska vi sitta uppe och glo på valvakan, spela wow, dricka folkis och äta kycklingnudlar. Bara därför att. Har ingen insikt alls i presidentkandidaternas politik, mål eller löften, men hey, Fredrik och Filip håller ju i tv-sändningen. Det är lite tråkigt, att jag inte för mitt liv kan försöka förstå ens lite politik och hur det påverkar samhällsklimatet, känns ju som om det vore en bra grej att ha koll på. Och så skulle man kunna hänga med i diskussioner istället för att bara sitta och se ut som ett tänt ljus. Men nepp, tror det har med min bristande karaktär att göra. Min samhällskunskapslärare hatade mig.
Sitter och slöglor lite på Debatt, kanske hinner sätta mig in ändå

Alltså, det är ju helt sjukt vilken renlig och prydlig människa jag bor med! I had no idea, E har bara varit hemma i två dagar och det är undanplockat och rent i tammefan mig hela lägenheten. Ligger inga kläder framme, diskmaskinen går varm, inga leksaker går att finna på golvet trots att kiddo är hemma och håller på att riva allt  hon ser i bitar efter två dagar utan dagisstimulans. Det är till och med dammtorkat på ställen som inte har smakat trasa sen vi flyttade in tror jag.
Och jag som tyckte att jag höll undan när jag gick hemma! Eller njae, det gjorde jag väl inte. Jag satt vid datorn och drack té och bekymmrade mig över allt ickejobb och skola

Nu har jag blivit blodgivare, hurra för mig! Det tog bara tre år att komma till skott :P

Addis håller på att bli galen av sina koppor, hon springer runt med en stor flaska kylbalsam och skriker "smörj!" stup i kvarten och inte vet jag om det blir någe bättre av det. Var ju bara en sådär 18 år sen jag hade vattkoppor, minns nada förutom att jag och kusin Jenni tydligen var hemma hos henne och diskade endast iförd våra undies, det finns det bildbevis på. Jag och E har blivit ganska nojjiga förresten, det kliar över heela kroppen... Helt ologiskt, det tar typ 20 dar att bli sjuk tydligen, men kliar gör det! Ibland hör man ett frenetisk ritch ratch ritch ratch. Det är kiddo som springer runt och gnuggar sig energiskt mot ett gosedjur, möblerna, Elias skäggstubb etc.  Hon vet nämligen att hon inte får klia. Duktig kicka.