Sedär, nu får jag helt lagligt ge gamla människor den medicin dom ska ha. Förut fick jag inte göra det alls, dvs om ingen annan heller kunde fick de oldies klara sig bäst dom kunde typ. Fast då brukade jag ge dom i alla fall. Big no no har jag fått reda på idag. 

Men men, gjort är gjort och nu är allt bra!

Ååh och på vägen hem så hör jag nån som ropar "Josefine! Josefine!" och då är det min favoritlillkille från dagiset jag jobbade på som kommer springandes och är alldeles till sig över att få träffa mig typ. Gud va glad och lite varm i magen jag blev då, trodde inte att han kom ihåg mig faktiskt. Kul att man kan göra intryck