Sitter och sippar på en stor kopp med Earl Grey (i brist på kaffe), tittar på regnet och lyssnar på en gammal Johnny Cash skiva. Det känns väldigt, väldigt deja vu av någon anledning som jag inte kan komma på riktigt. Irriterande. 'Eyy vart känner jag igen det här från?', inte undra på att jag känner mig gammal.  
Hade tidernas mest onödiga gräl för någon timme sen med Elias, jag anklagade honom för att ha haft sönder radion i köket (hatar när det inte finns något bakgrundsljud i lägenheten) och han förklarade gång på gång att han omöjligt kunde ha gjort det, men gav jag mig? Haha no no... Samtalet slutade väldigt hetskt kan man säga. Och vet ni vad det allra allra värsta var? Gud jag kryper ur skinnet vad jag skäms. Halvvägs genom samtalet såg jag att sladden till radion inte satt i...  And I just kept going.
Haha ska spela stencool och låtsas att jag fixade radion. Eller krypa till korset och erkänna. Risken finns ju att han läser det här någon gång. Hehehe love you kaka.