Jag minns att när jag var ett kiddo, en 8-10 år cirka så hade alla andra barn (och hemkunskapsläraren) den här vanföreställningen att eftersom farsan var kock så skulle jag också vara tokduktig på att laga mat. Som det lillgamla barn jag var svarade jag jämt med "Men vadå min mamma är hårfrisörska, tror ni jag kan klippa hår då eller?" och då brukade dom skaka på huvudet och säga neee kanske inte dåå...
Nu när jag nått den mogna åldern av 20 år har det faktiskt visat sig att jag är kickass på att laga mat, helsteker kyckling och svänger ihop en kikärtsoppa med vitvinsvinäger like nothing alltså. Men jag är fortfarande kass på att klippa hår, något babycakes fick erfara häromdagen. Det handlade inte ens om att klippa ens, utan jag skulle bara föra en rakapparat fram och tillbaka över huvudet på stackaren så han fick någorlunda jämkort frisyr. Närmare skallig blev det ju då jag vände apparaten fel och for fram med saxen först och kammarna efter. Sen.. råkade jag liksom raka in lite mönster på nacken. Whoopsie daisy. 

Men så kan det gå. Nu ska jag ytterligare bevisa min kärlek till den mannen genom att väcka honom med lite frikyrkliga sånger från youtube.

Har bandagerat om tummetotten, nu ser det ut som om jag har brytit alla ben i handen alternativt blivit tuggad på av en rottweiler. Sweet, då respekterar folk ens tumme och är försiktig med den istället för att använda den som skohorn. Damen som gjorde sistnämda idag är i och för sig en aning on the older side och hade ingen aning om min stukade tumme, men ajajajsomfanaj ändå.